Nu i vintertid kan vi påminna oss om den varma sommaren år 2006. Ett badminne jag kan bidra med hände under en av de varmaste dagarna i juli då jag tog ett dopp i den närmaste skogstjärnen; Norra Grävlingen. Jag hade inte badat här förut för de sanka stränderna är inte direkt inbjudande. När jag klev upp från badet upptäckte jag svarta fläckar på benen och snart började blodet rinna. Det var blodiglar! Jag fick bort några iglar direkt men två bet sig fast i min vad (se bild). Detta var mycket överraskande för mig då jag inte visste att det fanns blodiglar i Värmland. Stora mörka iglar kan man se i många vatten, men detta är i de allra flesta fall en annan art, hästigeln, som inte kan bita igenom huden på människor. Blodiglar är däremot mycket sällsynta och är uppsatta på den så kallade röda listan över hotade djurarter. På länsstyrelsen tror man att det förekommer blodiglar på vissa håll i Värmland men man känner inte till någon annan säker lokal än nu denna tjärn. Blodigeln har tre kraftiga käkar som ger ett trekantigt sår. Den sprutar också in ett ämne, hiruidin, som gör att blodet inte koagulerar utan man blöder ymnigt i kanske ett par timmar.

Det kanske inte är så trevligt att få dem på sig men man  kan inte låta bli att bli fascinerad av dessa djur. Sedan mycket lång tid har blodiglar använts inom medicinen. Huvudsakligen har de brukats för åderlåtning, som förr var ett botemedel för de flesta sjukdomar och krämpor. Av denna anledning har det förekommit en omfattande utplantering och odling av iglar. Enligt uppgift så planterade man ut omkring 40 000 iglar vid Igeldammsgatan, mitt i Stockholm, för ett antal decennier sedan. Ingen av dessa klarade sig dock någon längre tid. Även numera används blodiglar medicinskt, huvudsakligen inom kirurgin. Ingen odling sker längre i Sverige utan de importeras från Mellaneuropa. Om man genom olyckshändelse har råkat mista en kroppsdel, som till exempel ett finger, kan kirurgerna numera sy fast kroppsdelen igen. Däremot är det svårt att dränera den fastsydda delen, och det är här iglarna kan hjälpa till. Det är många som har blodiglar att tacka för att mistade lemmar kan fungera i stort sett normalt trots svåra skador.

Vad hände med mina blodiglar? Jo, de fick äta sig mätta och därefter återvända till tjärnet. Vad gör man inte för hotade djurarter. Iglarna kan leva ett år på denna enda måltid. Jag känner mig nog också lite friskare efter åderlåtningen.

 

Olle Sangfors